idag har jag firat utan att fira. Alltså jag har firat emotionellt :) Norge, 17 maj och Eurovision segern. Puh! slitsamt.

Märkligt ändå att känslorna finns kvar så starkt för ett land jag inte bott i på nästan 40 år! ja förutom ett år vid 8 år och ett år vid 18. Jag kan såväl förstå alla "nya svenskar" och hur de känner. Jag, eller mina föräldrar snarare, kom ändå hit frivilligt och känslorna är ändå så starka.

Jag kan komma på mig själv med att tycka och tro att Norge är så mycket bättre än Sverige på många sätt. Men vad vet jag egentligen, mycket verkar både bra och bättre på avstånd. Troligen är det hjärtat som "talar" och inte förnuftet alla gånger. Hur som helst kan och vill inte ta bort min kärlek, dröm, illusion och vision om Norge. nog om detta :)

Köpt pelargoner i rött och rosa och planterat i mina krukor på gården. Rensat i mina pallar som jag odlar i och det ser ganska hyfsat ut igen nu - det är så kul att fixa med växter ute!

Promenerad förståss, 45 minuter och hälsat på sonen med familj. Jag är så glad att jag har dem så nära i samma stad!

Trots mina dagliga promenader som jag går i raskt takt så jag faktiskt blir svettig, vinfritt, nyttig mat var tredje timma, inget godis, kakor eller annat sött och gott - så känns det inte som om jag gått ner ett gram. Det stör mig...............vill ju inte tappa sugen - men gärna några kilo :)

kram!