En vän till dottern ringde ikväll och var ledsen. Hennes pappa hade slagit henne sa hon. Inte första gången enligt henne. Hon ville åka hem till sin mamma, men fick inte för mamman! otroligt! I morgon får hon komma till oss efter skolan så vi får prata. Vad gör man? måste stötta henne! hon har berättat för en vuxen förut sa hon , men pappan nekade och så var saken ur världen.    

och det finns flera barn som inte mår bra och som jag tror far illa.  Det svåra är att veta vad man ska göra. Speciellt när barnen inte vill att man berättar för någon. Känns som man sviker om man kontaktar myndigheter. Jag vet - man sviker ännu mer om det får fortsätta. Men tänk om barnet överdriver och man ställer till det för familjen istället. Men man vill ju göra något !

"Symötet" jag skulle haft hos mig ikväll blev uppskjutet till nästa tisdag. Flera som inte kunde komma. nån var för trött, nån hade mycket jobb att göra, nån mådde inte bra. Sånt som händer - vi "syr" ikapp nästa vecka :)

kram till alla :)

 

Maggan

22 april 2009 08:49

Oj va svårt. Undrar varför hon inte får komma till mamman!? Kanske börja i den änden. Om det nu inte är så att mamman har en jävligt bra anledning så tycker jag nog hon också kan komma ikväll när ni pratar. Säg att du måste anmäla detta om hon inte kommer och samarbetar. En anmälan innebär ju en hel del, även för dig. Är mamman ett bra alternativ på heltid så kanske en soc-utredning är onödig? Men Herre Gud, detta är jå svårt. Jag har ju viss erfarenhet men jag kan fortarande inte säga om jag gjort rätt eller fel. Bra att du visar tjejen att du bryr dig, det är ju en signal från vuxenvärlden att det inte är okey i alla fall. För min del så ansåg ju soc-utredaren att fadern var en mycket fin person trots att läkarintygen visade på en kvinna slagen blå-svart över hela kroppen och med blödning i magen så svårt att det var sekunder från döden.
Kram Maggan

 

Mamm A

22 april 2009 09:16

Vilken svår situation! Kan inte råda om vad du borde göra, själv skulle jag kanske ringt till pappan o sagt att jag vet vad han håller på med o att om han hotar dottern verbalt eller fysiskt igen så blir det en anmälan. Kanske? Men återigen, då kanske dotterns vän känner att du sviker hennes förtroende o pratar inte mer med din dotter av rädsla. Å andra sidan, är det inte vår sak att skydda barn om de ropar på hjälp. Fast - hemska tanke - tänk om ens eget barn fabulerade att man slår dem (för att de är förbannade) och att d sedan går så långt som en anmälan.

Ja du, svårt att säga.

http://prinsgus.wordpress.com

 

Anna-Lena

22 april 2009 19:07

Ibland kan det räcka att bara finnas där, men jag förstår ditt dilemma...

Kram

http://blogg.aftonbladet.se/28270

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en känsla i dag som inte är helt lätt att beskriva. Har varit i Linköping i helgen. Träffat dotten! Älskade unge, saknar dej redan. Å vad mycket jag borde lärt dig, talat om för dig, så mycket mer jag borde gjort medan du ännu fanns nära mig. Men...

Har en känsla i dag som inte är helt lätt att beskriva. Har varit i Linköping i helgen. Träffat dotten! Älskade unge, saknar dej redan. Å vad mycket jag borde lärt dig, talat om för dig, så mycket mer jag borde gjort medan du ännu fanns nära mig. Men...

Det gjorde jag idag. lyssnade på det som inte hördes. Men kändes. Kroppen i det här fallet. Den sa liksom ifrån att;- du - jag är inte helt okey. Du tror inte du skulle kunna ta det lite lugnare?Ja vad säger man..Nu har kroppen försökt i en veckas ti...

Den går. Fort. Tiden. Den yngsta fyllde 17 häromdagen, mellanbarnet fyller 20 i morron. Andra barnbarnet är på väg och dimper väl ner om nån vecka. Dimper ner....det skulle inte svärdottern hålla med om var rätt uttryckt om man säger så. Nåväl. Tiden...

Gokväll vänner! nu vet jag vad vissa förväntar sig av denna aftons blogginlägg. Jag ska skriva om relationer, normer och love. ok. Efter en kväll på en av stans få, men trevliga pubar, tillsammans med få ;) men trevliga vänner (just kidding) avve...