jag må vara hypokondrisk, men .........

jag blev smått hypokondrisk för ett år sen ungefär när jag utan anledning och för första gången i mitt liv drabbades av ett par panikattacker. Det var vad man sa iaf. Själv trodde jag inte på det. Det var nåt med hjärtat eller hjärnan, det var jag säker på. Hjärtat har man kollat och där har jag fått ge mig. Men hjärnan har man inte kollat. Och nu denna huvudvärk i över en vecka. Värk i rygg och ryggrad.  En svanskota som ömmar värre än värst. ont i hand, finger och fotleder det senaste året. Numer tror jag alltid det värsta, och för mig känns smärtorna i huvud och rygg inte som nåt jag känt förut. Alltså har jag en farlig sjukdom. nej nej,nån läkare går jag inte till.Jag vill bara att det går över lika överraskande som det kom! fast rädd är jag.

nåväl, jag inbillar mig säkert bara.

hörde på nyheterna idag om patienter som inte får den medicin de mår bra av och behöver - för att pengarna för dessa läkemedel är slut i västra götalandsregionen och läkarna fått utskrivningsförbud. det är ju för fasen inte klokt!!!

inte fler sjukdomsgrejer nu :)

har jobbat ikväll i studion. nu är tredje programmet klart, tre kvar att producera. Jättekul är det iallfall att göra radio igen.

försöka sova nu snart. Brukar dröja några timmar innan jag väl somnar :(

kram!

 

Maggan

10 juni 2009 09:28

Jag känner till det där med panikattack, det var vad man talade om när jag fick ont i hjärtat och svimmade. Jag märker att jag får ont lite här och där när jag är stressad. Men det känns verkligt och jag hittar inte på. Men det klart, om adrenalinkranen ständigt står på så säger det ju sig själv att det inte är bra. Stresshormoner har vi ju fått för att rädda oss undan anfallande djur i typ någon minut, inte för att klara ett "ohållbart" leverne i flera år. Men jag vet ju inte att DU har ett ohållbart liv eller över huvudtaget är stressad. Kanske borde du gå till doktorn och ta lite prover. Nog om sjukdomar. Nu ser jag fram emot söndagen och ett nytt program med dig och Andreas.
Kram från Maggan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har en känsla i dag som inte är helt lätt att beskriva. Har varit i Linköping i helgen. Träffat dotten! Älskade unge, saknar dej redan. Å vad mycket jag borde lärt dig, talat om för dig, så mycket mer jag borde gjort medan du ännu fanns nära mig. Men...

Har en känsla i dag som inte är helt lätt att beskriva. Har varit i Linköping i helgen. Träffat dotten! Älskade unge, saknar dej redan. Å vad mycket jag borde lärt dig, talat om för dig, så mycket mer jag borde gjort medan du ännu fanns nära mig. Men...

Det gjorde jag idag. lyssnade på det som inte hördes. Men kändes. Kroppen i det här fallet. Den sa liksom ifrån att;- du - jag är inte helt okey. Du tror inte du skulle kunna ta det lite lugnare?Ja vad säger man..Nu har kroppen försökt i en veckas ti...

Den går. Fort. Tiden. Den yngsta fyllde 17 häromdagen, mellanbarnet fyller 20 i morron. Andra barnbarnet är på väg och dimper väl ner om nån vecka. Dimper ner....det skulle inte svärdottern hålla med om var rätt uttryckt om man säger så. Nåväl. Tiden...

Gokväll vänner! nu vet jag vad vissa förväntar sig av denna aftons blogginlägg. Jag ska skriva om relationer, normer och love. ok. Efter en kväll på en av stans få, men trevliga pubar, tillsammans med få ;) men trevliga vänner (just kidding) avve...