jag är ju arg på tonåringar oxå, en del, min ena. 17 år och ständigt sur och tvär i fem år - är det normalt?

att skrika "skyll dig själv att du skaffat barn" när man ber "plocka upp den där högen med kläder, väskor, skor, plastpåsar, skräp, skruttar som du lagt i hallen precis där vi andra går"....................eller svaret "plocka bort det själv om du störs, jag har inga problem med att det ligger där"........får man önska tonåringen hur långt bort som helst då? får man få lust att slå en signal till exet, dvs tonåringens pappa som aldrig lyft ett finger för att hjälpa till vare sig med tid eller ekonomi, och säga "här ta över! hon är din !!!"

nä ---------det fattar jag ju att man inte kan........men ibland känns det där blodet som ska vara så tjockt jäkligt tunnt.......men bara en kort stund....*suck*   bortskämda otacksamma unge----haha....som ingen annan än jag har fostrat...............

måste bara tillägga en sanning som slog mig som ett slag i magen just i dag - ni förstår om ni läste mitt förra inlägg "Du står inte bara i ansvar för vad du säger utan också för vad du låter bli att säga" - snacka om att känna sig träffad! jag är en feg skit. så är det . Tack Maggan för att du fick mig att se det! nu ska det bli ändring!

först det goda - tack Maggan för god lunch, härligt sällskap och för att du är en sån god vän som har så positiv inverkan på mig. Jag hade behövt dig runt mig i eftermiddags!

Får man hata sin arbetsplats och delar av kollegiet?! jag skiter i vilket för just nu gör jag verkligen det. Speciellt de som får lön för titeln chef och som gör ett uruselt jobb som detsamma ! Jag upplever tyvärr min arbetsplats som en dagisavdelning där den ene är arg på den andre och inte vill leka om inte den får vara med. Och om den är med - ja då vägrar den andre att delta!! vilken låg nivå-----glocalnet - släng dig i väggen! och det här är vuxna människor - men antagligen har dessa personer suttit säkra på sin tjänstemannapost alldeles alldeles för länge...

att jobba mitt i ett sånt klimat är förödande! all arbetsglädje och lust är som bortblåst. Folk är rädda för vad "cheferna" ska säga eller göra nästa gång. En slags chef är livrädd för att förlora makt och kontroll och tar till vilka medel och lögner som helst för att behålla densamma, en annan chef ä'r så konflikträdd och skraj för att sätta ner en fot (va fasen han har ju två! riskera den ena !)   kommunal soppa.........sandlådenivå........1,5 år har jag vart här.

Nu varslar man folk i kommunen - hallå - jag är här...ni kan varsla mig och låta nån som verkligen behövs stanna......så känns det och så ska det inte behöva vara ta mig tusan!!

Kära chefer och kollegor på min förra arbetsplats där jag med glädje gick till jobbet i över 10 år,men ändå gnällde på er ibland - förlåt förlåt  - jag visste inte vad jag gjorde!!