så har man varit hos en grupp pensionärer i Nygård och roat dem med lite sång, anekdoter och roliga historier. De var nöjda och glada och jag åkte hem några hundringar rikare. Jag roar!

Ett glas vin framför mig - ringer min väninna och pratar av mig om ett märkligt samtal ang jobb. Tänker inte fundera över det nu. ska låta helgen vara bara min. På måndag får jag överväga ringa tillbaka. Nytt jobb vill jag ju ha, men är det detta jag ska ge mig på härnäst?

På jobbet idag har det varit kaos. Så arg, upprörd och förbannad över hur kollegor behandlas har jag aldrig förr varit. Att det i en kommun och inom en enhet kan finnas flera fullständigt inkompetenta chefer är en katastrof. Det har jag skrivit om förut och ska inte trötta ut er med det igen.

Blev förvånad dock att min hjärna kunde kännas så överhettad och nära kokpunkten, det var en ny erfarenhet. Hjärtat slog och började så småningom värka. Inget farligt - bara adrenalin. Tack gud, mamma och pappa för att ni "gett" mig ett rättspatos jag sett andra fullständigt sakna.

I går fick en kollega en "muntlig varning" från två av våra chefer. Kollegan kallades ensam till samtal, cheferna var två. Kollegans brott var att han inte tillräckligt stöttat en arbetskamrat. Den ene av de båda cheferna har tidiigare själv uppmuntrat personal att motsätta sig vissa kollegor. Det här kändes naturligtvis helt fel - när jag så luskar lite visar det sig att det inom kommunen inte finns något som heter "muntlig varning" . Cheferna har delat ut något som inte finns! Hur kan det få gå till så här??

Kära chefer. Jag vet att ni lätt kunnat göra er av med personal som inte velat dansa efter er pipa. Men den här gången har ni mött på motstånd. Tro mig. Tänke inte vara tyst och tiga. Sanningen ska fram. Jag oroar!