Pratade singelliv med en väninna som kom över på ett glas och prat ikväll. För det första var det så himla kul eftersom vi varken setts eller pratats på länge, och för det andra var det så givande. Kanske.

Båda har vi varit gifta. Jag skillde mig för en evighet sen, hon ganska nyligen. Jag har varit singel i många år. Hon är på väg in i en ny relation. Vi pratade kring detta. För och nackdelar. Hur vi är funtade. Vad vi egentligen vill.

Till vad ska man ha en relation  med en partner när barn redan finns sen tidigare. Det är ju annars en anledning. Bättre ekonomi? tja det beror ju helt på hur man lägger upp det. Så till vad? Det mesta man behöver kan man få av vänner, familj och one night stands. Faktiskt. Vad får man då inte om man går in i en relation? Dejta, göra som man vill, om man inte frågar och får ok, eller göra det ändå och få dåligt samvete. Ligga med vem man vill. Det vill många. Med all rätt.

Klart man tröttnar på en och samma år efter år. Det behöver inte alls ha med kärlek att göra. Att man isåfall älskar sin partner mindre. Det handlar om passion, nyfikenhet och lust. Det är trist när detta dör. Det tycker många. Men det görs. Man kan vara kär lik förbannat i sin partner. Fast man känner och vet detta så är otrohet tabu. Såväl att prata om,  om det inte görs utifrån vinkeln att det är för jävligt, som att göra det. Jag vet inte om saker o ting funkat bättre om man var mer öppen för sånt. Men det kanske tål att tänkas på?! Att diskutera det är iallfall intressant.

Ett litet fall, ex lr vad du väljer att kalla det:

Du är i en ny relation. Ni bor inte tillsammans. Du ska ut med en kompis och äta. Din vän ringer och säger "Drick inte för mycket vin nu". Är det ok? Nej! och det händer aldrig en singel. Varför ska förmågan att själv bestämma och fatta egna beslut försvinna i en relation? 5-0 till singellivet. :)

Tack för titten!