Tänkte jag skulle skriva några rader, men så försvann lusten. Puts väck.

Kan väl skriva nåt lite då...har du känt att du vill hoppa av nångång? Det kan jag känna just nu. Jag har ingen ork att fira jul egentligen. Ingen lust att lägga alla dessa pengar på julklappar. Alldeles för dyra klappar till alldeles för många. Men jag betalar och tackar.  januari får jag snåla. Det där med städ, och matfix och pynt har jag lagt åt sidan i år. Men det är bara för att jag tar med mig tonåringen och åker till min mamma. Hon fixar. Som vanligt. Där är det jul på riktigt. Jag vet inte om hon är fantastisk eller galen. Hon gör som hon brukar oavsett om det kommer någon eller inte. Jag förstår att hon vill göra en riktig jul nu när vi kommer hem alla syskonen. Det gör vi vartannat år. Bröderna med sina respektive och ungar. Min son med respektive och barn. Åsså jag och tonåringarna. Vilka jular mamma gav hos när vi var små. Och pappa för den delen. Men mamma har hållit kvar traditionen efter att de skildes. Hon ger oss fortfarande underbara jular. Det bakas, det lagas mat, det läggs in och det städas och pyntas. Det är mandel i gröten och present till den som finner den och i barnens - de som är under 18, stoppar hon en mandel i vars och ens gröt. Julklapparna öppnas en och en i tur och ordning, så alla ser vad alla får. Det tar flera timmar. Hon gör verkligen allt allt allt man kan önska sig av en jul. En riktigt riktig jul.

Så kommer jag då. Och inte orkar. Kan det vara så tror ni att när hon inte längre orkar, vill eller kan. Då kommer jag att orka,vilja och kunna? per automatik liksom. Jag hoppas det. Jag hoppas innerligt att jag med samma glädje och lust som mamma kan ta över traditionen. För mina barn och barnbarn. Men i år tar jag sabbatsår. Åker hem till mamma och blir ompysslad. Sen en vacker decemberdag , då tar jag över stafettpinnen. //
God jul alla :)